Revisionsverksamhet
Revisionsverksamhet
Begreppet revisionsverksamhet definieras i 2 § 8 revisorslagen (2001:883) som verksamhet som består i sådan granskning av förvaltning eller ekonomisk information eller hållbarhetsinformation som utmynnar i en rapport eller någon annan handling som är avsedd att utgöra bedömningsunderlag även för någon annan än uppdragsgivaren, samt rådgivning eller annat biträde som motiveras av iakttagelser vid sådan granskning.
En revisor ska i sin revisionsverksamhet iaktta god revisorssed och god revisionssed.
Revision
Revision är en oberoende granskning och utmynnar i ett uttalande om information eller vissa förhållanden. Syftet med revisionen är att öka graden av tilltro för informationen hos externa intressenter såsom till exempel investerare, borgenärer, kunder, leverantörer, myndigheter och andra.
Revisorns granskningsuppgift består av räkenskapsrevision och förvaltningsrevision och ska vara så ingående som god revisionssed kräver. Genom granskningen ska revisorn uppnå en så rimlig säkerhet för att han eller hon kan uttala sig om att de finansiella rapporterna i sin helhet, dvs. årsredovisningen, inte innehåller väsentliga felaktigheter. Vid en revision granskas alltså inte varje enskild transaktion, utan ett urval görs och arbetet inriktas på områden där det föreligger stor risk för felaktigheter och där eventuella fel skulle vara väsentliga för de finansiella rapporterna. Revisorn lämnar en revisionsberättelse.
Bestämmelser om revision finns huvudsakligen i revisionslagen (1999:1079), aktiebolagslagen (2005:551), lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar och stiftelselagen (1994:1220).
Granskning av hållbarhetsrapporter
Granskning av hållbarhetsrapporter utgör förvisso inte revision men inryms i begreppet revisionsverksamhet.
Hållbarhetsrapporten ska utgöra ett tydligt identifierbart avsnitt i förvaltningsberättelsen och ska granskas av en auktoriserad revisor som har hållbarhetsbehörighet. Granskningen ska utmynna i en granskningsberättelse över hållbarhetsrapporten i vilken revisorn ska uttala sig om huruvida hållbarhetsrapporteringen stämmer överens med kraven i årsredovisningslagen. Inbegripet om rapporten överensstämmer med de standarder som Europeiska kommissionen har antagit, den process som företaget har genomfört för att identifiera rapporterad hållbarhetsinformation och efterlevnaden av kravet på att märka hållbarhetsrapportering i ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat. Till en början kommer uttalandet lämnas med s.k. begränsad säkerhet. I ett senare skede kan Europeiska kommissionen, om det anses lämpligt, anta standarder som bygger på att revisorn ska lämna sitt uttalande med en högre grad av säkerhet, s.k. rimlig säkerhet. Revisorn ska efter varje räkenskapsår lämna granskningsberättelsen till det granskade företagets årsstämma.
Mer information om granskning av hållbarhetsrapporter hittar du här.
Andra granskningsuppdrag
Inte all granskning som en revisor utför är revision eller granskning av hållbarhetrapporter. Vid vissa granskningar rapporteras t.ex. bara faktiska iakttagelser jämfört med vid en revision där revisorn i en revisionsberättelse intygar att den finansiella rapporteringen i allt väsentligt stämmer.
Kvalificerade revisorer kan också utföra andra lagstadgade granskningsuppdrag såsom att utfärda intyg och yttranden. Exempel på sådana uppdrag är revisorsintyg när apportegendom tillförs bolaget och revisorsyttrande vid kontrollbalansräkning eller vid utdelning på extra bolagsstämma.
Revisorer kan även utföra andra avgränsade granskningsåtgärder för en uppdragsgivare enligt särskild överenskommelse. Det kan exempelvis ske när en bank eller en bidragsgivare efterfrågar en oberoende granskning eller vid värdering av specifika balansposter. Sådana uppdrag innebär att revisorn vidtar de granskningsåtgärder som revisorn, företaget och eventuell tredje man har kommit överens om och sedan rapporterar de faktiska iakttagelserna. Sådan granskning är inte ett ”bestyrkandeuppdrag”, vilket innebär att granskningen normalt inte mynnar ut i ett intyg som är avsett för någon annan än den beställande parten/parterna.